Café

Nintendo bekräftade för någon vecka sedan existensen av Café, vilket är projektnamnet (Ryktet säger dock att namnet kan komma bli Stream) för deras ny konsol. Inte nog med det, utan den ska visas på E3. I spelbart skick. Så mycket är inte officiellt känt om den, men enligt diverse trovärdiga läckor kommer handkontrollerna fortfarande vara rörelsekänsliga,  saker som headtracking nämns, den ska vara mer kraftfull en Xbox360 och PS3 (mycket troligt) samt ska kunna stream:a spel till handkontrollerna som är fullgoda spelenheter med tryckkänslig skärm. Så någon annan kan se på TV även om du spelar. Givetvis kan den i så fall också användas som komplement när du lyckas knuffa undan ”annan”.

Det är en funktion som ligger helt rätt i tiden och är precis vad som skulle locka casualspelare. Den är smart och väcker nyfikenhet. Men betydligt viktigare i längden och av stort intresse för mer inbitna spelare är att Nintendo den här gången gått ut till tredjepartsutvecklare och visat upp Café. Till skillnad från Wii som snarast var en överraskning för dem. Och det visar att Nintendo ser med ett visst allvar på att även om  Wii sålde fantastiskt bra, så spelar folk sällan på dem och framför allt så säljer inte de traditionellt sätt tunga titlarna som Metroid speciellt bra. Problematiskt eftersom Nintendo alltid kunnat falla tillbaka på sina klassiker. Dessutom vill man säkert ta del av kakor som Call of Duty och GTA; storsäljande titlar som inte ens kommer till Wii eftersom få skulle köpa dem. De tjänar inget på en originell (och i många fall rätt otymplig) kontrolltyp, så det som räknas är prestanda. Och på samma sätt lockar man fler regelbundna spelare att köpa konsolen vilket betyder att Nintendos egna stortitlar kommer sälja bättre.

Den stora frågan är väl vad Microsoft och Sony kommer att svara med. En total brist på rykten från deras håll tyder på att de inte kommer kunna visa upp något på E3, men de kommer behöva slå tillbaka någorlunda snabbt. Enligt Nintendo kommer Café inte släppas innan mars nästa år, så de har visst utrymme innan allt för många lanseringstitlar visats för att dränka ut dem. För de kommer definitivt behöva visa upp en stabil front med ny konsol och några tungviktare till spel innan Café når marknaden. Nintendo kan inte ges fritt spelrum med en konsol som är bättre på alla sätt.

Men det är inte utan att även Nintendo svettas. Vi vet inte hur mycket bättre prestanda Café har ännu, men det lär inte vara ett lika stort hopp som det traditionellt (innan Wii) varit mellan generationer. Nintendo gillar att sälja med vinst direkt. Men Microsoft och Sony är mer öppna för tanken att brassa på rejält med kraft i sina maskiner och sedan hoppas att vända förlust till vinst. Och om deras konsoler utklassar Café och de dessutom har någon slagkraftig innovation (Microsoft har ju redan Kinect, frågan är vad de kommer göra av den när (om) hypen dalar. Sony:s Move lär dö rätt snabbt enligt nuvarande indikationer, men varför skulle de inte kunna hitta på något nytt?) kommer många säkert kunna vänta ett par månader med att köpa en ny konsol.

Mer info:
http://www.gameinformer.com/b/news/archive/2011/04/14/new-nintendo-console-at-e3.aspx
http://gear.ign.com/articles/116/1163325p1.html
http://gear.ign.com/articles/116/1162204p1.html
http://gear.ign.com/articles/116/1163765p1.html

Annonser

Bärbart värre

Som spelnörd vänjer man sig rätt snabbt vid en sanslös informationshastighet. Inte på grund av att spel i sig är intensiva, de är bara en lättare attack mot dina sinnen. Utan det är internet, det substanslösa plan där eoner passerar över en vecka IRL. Internet har en verkligt förvrängande effekt på ens världsyn. Eftersom det är ett konstant bombardemang av små bitar information istället för ett försök att sälla oss till den sanna läran över en helg flyger det under radarn för vårt kritiska tänkande och sakta accepterar vi en ny, konstant förränderlig verklighet.

Men det här skall inte, trots bevis på motsatsen, bli ett pseudo-psykologist, filosofikt dravel om effekterna som the information highway har på oss. Ovanstående tjänar istället som grund för ett konstaterande om spelkonsoler. Och det är att om någon påstått för bara fyra år sedan att de bärbara konsolerna skulle passera de stationära i prestanda så hade man nog avfärdat någon som en knäppskalle. De bärbara konsolerna hade alltid legat en dryg generation efter de stationära och skulle givetivs forsätta göra det. Såklart. De stationära konsolerna är större och därför får man in mer avancerade prylar, bättre kylning, etc. Och HD-TV liksom. HD. Och de har en livstid på runt fem år, de byts ut långt innan de bärbara har en chans att komma ihåg.

Men nu, i nådens år 2011, säger Sony att den nyligen (IRL) utannonserade NGP har prestanda i klass med PS3. Vilket givetvis betyder att prestandan inte är lika bra som PS3:ans. Men det är mindre viktigt. Viktigt är hur det sägs. Det var inte ett konstaterande som de ville undvika. Att deras bärbara nästan kommit ikapp deras stationära är inget konstigt. Inte fyra år senare.

Bara en dryg vecka senare visar man upp Xperia Play under bästa sändningstid (Super Bowl-finalen), en telefon med ”everything you need, and the one thing you want”. PSPhone kallades den under, den med internets tideräkning två miljarder år långa, perioden av rykten som föregick utannonseringen. Den är ”Playstation certified”, tydligen. En stämpel som ska ges flertalet tablets och smartphones i framtiden (NGP har också den) och innebär att de möter kraven för Playstation Suite, ett set verktyg för att utveckla spel som ska fungera till alla dessa apparater.

Det är svårt att inte upptäcka Sonys strategi här. De har trots allt sjösatt en massiv offensiv på den bärbara-spel-marknadens samtliga fronter. Och jag tycker att det här är ytterligare en indikation på en ganska så rejäl om än saktmodig förrändring av hur vi spelar spel.

Jag undrar om inte portabla spelenheter sakta kommer att ta över rollen som det huvudsakliga formatet.

Låt mig direkt klargöra att jag inte tror att försäljningen av storbudgettitlar i klass med Call of Duty, Battlefield, Grand Theft Auto och liknande kommer falla inom den nuvarande… civilisationen. Men tillåt mig fortsätta så ska jag ge alla anledningar jag kan komma på som stödjer min undran.

Det mest uppenbara är såklart smartphones med den mängd av småspel som dräller ut och laddas ner i miljontal. Och visst är gratis förbaskat gott, men jag tvivlar inte på att ju mer vardagliga Androider, Iphones och även Windows Phone blir, destu villigare kommer folk bli att betala för bättre spel. Det är en konsumeringsglad marknad som bara väntar på att få bli underhållen. Smartphones är ytterligare att sätt som vår kärlek för konstant närvaro till allt manifesterar sig. Varför skulle vi inte vilja ha konstant närvaro till våra spel? När vi sitter på bussen, när vi sitter i ett av livets väntrum… Smartphonespel ger oss ett billigt, lättåtkomligt tidsfördriv i en apparat som fyller många andra viktiga funktioner för oss.

Reggie Fils-Aime (El jefe för Nintendo of America), sa för ett tag sedan att det största hotet mot spelbranschen som den ser ut idag med storbudgetspel är dessa billiga spel till smartphones. Han menade att de skapar en mentalitet hos konsumenten att spel inte borde kosta mer än två dollar. Jag tror att har Fils-Aime fel. Han har definitivt pekat ut en av de största faktorerna i den förändring som spelbranschen nu genomgår, men jag tror inte på hans siande om resultatet. Jag tror snarare att det kommer sporra utvecklare av storbudgetspel att se till att kvalitén lever upp till prissättningen. Hur som helst så är det ett exempel på att Nintendo precis som Sony och Microsoft tar den mobila platformen på stort allvar, även med de 144.59 miljoner DS de sålt.

Den andra anledningen är casualspelen som koncept. Många av spelen till smartphones är av casual-sort, snabba och enkla. Så det här kanske verkar som en repetition. Men min poäng ovan var tillgängligheten till spelen. Nu vill jag påpeka den jäkligt uttjatade läxan som Wii lärde oss: Prestanda är inte så förbannat viktigt. Miljoner och åter miljoner spelare vill bara ha en trevlig stund med sina vänner en kväll i veckan. De vill ha en multiplayerupplevelse som är så enkel att alla kan spela det och skiter fullkomligt i frames per second och kvalitén på texturerna. Så Microsoft och Sony skjuter den nya generation på framtiden. Varför lägga miljarder på att lansera en helt ny konsol när man kan dryga ut vinsten hos de nuvarande med ett par smarta spel? Allt medan de bärbara enheterna kommer närmare och närmare i prestanda. En Ipad skulle fungera utmärkt för många av de så kallade partyspelen, bara att koppla in den till en TV så att alla kan se.

Min undran över om de bärbara apparaterna kommer ta över bottnar sig i att vi verkar komma allt närmare en så pass god teknisk kvalité att gemene konsument inte känner ett behov av att bry sig. Mycket tyder till och med på att vi redan är där. Och komponenterna som klarar av den här nivån kommer bara bli mindre och mindre. Varför skulle man inte vilja ha dem smidigt med sig, så man kan spela när som, istället för i en låda där hemma framför TV:n? Jag tror gemene man bryr sig mer om det än prestanda.

Rörigt värre. Jag ber om ursäkt.

Bra gamla spel

Även jag vill tipsa om en site att värma er framför under de kalla julnätterna: gog.com.

Sidan startades av ett par polacker för några år sedan och deras mål är mänsklighetens räddn…, sorry, deras mål är att kränga spel. Men med tanke på hur de gör det är det lätt att röra ihop de två. För att kränga spel innebär för de här helgonen att rota upp gamla höjdarspel, säkra licensen att sälja dem över hela världen, se till att de fungerar på moderna operativsystem, slänga med allt extramaterial de kan hitta och sedan sälja hela rasket till kostnaden av två till fyra tjugor, helt utan DRM (Digital Rights Management: Anti-pirat-mjukvara, typ).

Och bara för att väcka din aptit presenterar jag här några av spelen som de säljer:

  • Fallout: 1 och 2.
  • Beyond Good and Evil
  • Baldur’s Gate: 1 och 2, med expansioner
  • Duke Nukem 3D
  • Broken Sword: Hela serien
  • Outcast (borde fått mer uppmärksamhet)
  • Heroes of Might and Magic: 1 till 3
  • Psychonauts

Och tillsammans med det faktum att de alltid har någon rea på gång har du lika lite anledning att inte köpa som att inte gå i kyrkan på söndagar.

REPENT!
//Anton Warnhag

It’s time to bring the hype!

Det är, när jag skriver den här meningen, fortfarande 16 dagar 12 minuter och 25 sekunder tills Spike TV:s Video Game Awards körs för ytterligare ett år. Men jag har brist på material att blogga om, och gillar man att bygga upp hype inför utannonseringar för spel är det ändå hög tid. Slänger man E3 omkring sig i det här landet får spelnördar en drömsk glimt i ögat. Men VGA? Det är ju en sladd.

Men det är ett jippo som bara har blivit viktigare. Showen drar en stor publik i staterna, och de sitter inte bara framför TV:n för att se vilka spel juryn tycker bäst om i år. När så många spelentusiaster stirrar på samma punkt vill såklart spelutgivare visa vad de har. Och Spike TV låter dem göra det. De kan ju knappast dra upp kända spelproducenter till att sjunga och… jonglera, men publiken måste underhållas.

Det finns dock krav. Det som visas måste vara exklusivt, aldrig tidigare visat, knäpphett material. Och utannonseringarna följer definitivt den beskrivningen. Förra året inkluderade saker som Batman: Arkham City, Medal of Honor och Halo: Reach. Japp. Och i år går trovärdiga rykten om Battlefield 3 (de som köpte Medal of Honor:s samlarversion fick ju för böveln en plats i betan), en ny multiplayer-serie från Bioware (av alla) samt något från Sony stort nog att de håller ett event för det dagen efter.

Ni fattar. http://www.spike.com/event/vga
//Anton Warnhag