Bärbart värre

Som spelnörd vänjer man sig rätt snabbt vid en sanslös informationshastighet. Inte på grund av att spel i sig är intensiva, de är bara en lättare attack mot dina sinnen. Utan det är internet, det substanslösa plan där eoner passerar över en vecka IRL. Internet har en verkligt förvrängande effekt på ens världsyn. Eftersom det är ett konstant bombardemang av små bitar information istället för ett försök att sälla oss till den sanna läran över en helg flyger det under radarn för vårt kritiska tänkande och sakta accepterar vi en ny, konstant förränderlig verklighet.

Men det här skall inte, trots bevis på motsatsen, bli ett pseudo-psykologist, filosofikt dravel om effekterna som the information highway har på oss. Ovanstående tjänar istället som grund för ett konstaterande om spelkonsoler. Och det är att om någon påstått för bara fyra år sedan att de bärbara konsolerna skulle passera de stationära i prestanda så hade man nog avfärdat någon som en knäppskalle. De bärbara konsolerna hade alltid legat en dryg generation efter de stationära och skulle givetivs forsätta göra det. Såklart. De stationära konsolerna är större och därför får man in mer avancerade prylar, bättre kylning, etc. Och HD-TV liksom. HD. Och de har en livstid på runt fem år, de byts ut långt innan de bärbara har en chans att komma ihåg.

Men nu, i nådens år 2011, säger Sony att den nyligen (IRL) utannonserade NGP har prestanda i klass med PS3. Vilket givetvis betyder att prestandan inte är lika bra som PS3:ans. Men det är mindre viktigt. Viktigt är hur det sägs. Det var inte ett konstaterande som de ville undvika. Att deras bärbara nästan kommit ikapp deras stationära är inget konstigt. Inte fyra år senare.

Bara en dryg vecka senare visar man upp Xperia Play under bästa sändningstid (Super Bowl-finalen), en telefon med ”everything you need, and the one thing you want”. PSPhone kallades den under, den med internets tideräkning två miljarder år långa, perioden av rykten som föregick utannonseringen. Den är ”Playstation certified”, tydligen. En stämpel som ska ges flertalet tablets och smartphones i framtiden (NGP har också den) och innebär att de möter kraven för Playstation Suite, ett set verktyg för att utveckla spel som ska fungera till alla dessa apparater.

Det är svårt att inte upptäcka Sonys strategi här. De har trots allt sjösatt en massiv offensiv på den bärbara-spel-marknadens samtliga fronter. Och jag tycker att det här är ytterligare en indikation på en ganska så rejäl om än saktmodig förrändring av hur vi spelar spel.

Jag undrar om inte portabla spelenheter sakta kommer att ta över rollen som det huvudsakliga formatet.

Låt mig direkt klargöra att jag inte tror att försäljningen av storbudgettitlar i klass med Call of Duty, Battlefield, Grand Theft Auto och liknande kommer falla inom den nuvarande… civilisationen. Men tillåt mig fortsätta så ska jag ge alla anledningar jag kan komma på som stödjer min undran.

Det mest uppenbara är såklart smartphones med den mängd av småspel som dräller ut och laddas ner i miljontal. Och visst är gratis förbaskat gott, men jag tvivlar inte på att ju mer vardagliga Androider, Iphones och även Windows Phone blir, destu villigare kommer folk bli att betala för bättre spel. Det är en konsumeringsglad marknad som bara väntar på att få bli underhållen. Smartphones är ytterligare att sätt som vår kärlek för konstant närvaro till allt manifesterar sig. Varför skulle vi inte vilja ha konstant närvaro till våra spel? När vi sitter på bussen, när vi sitter i ett av livets väntrum… Smartphonespel ger oss ett billigt, lättåtkomligt tidsfördriv i en apparat som fyller många andra viktiga funktioner för oss.

Reggie Fils-Aime (El jefe för Nintendo of America), sa för ett tag sedan att det största hotet mot spelbranschen som den ser ut idag med storbudgetspel är dessa billiga spel till smartphones. Han menade att de skapar en mentalitet hos konsumenten att spel inte borde kosta mer än två dollar. Jag tror att har Fils-Aime fel. Han har definitivt pekat ut en av de största faktorerna i den förändring som spelbranschen nu genomgår, men jag tror inte på hans siande om resultatet. Jag tror snarare att det kommer sporra utvecklare av storbudgetspel att se till att kvalitén lever upp till prissättningen. Hur som helst så är det ett exempel på att Nintendo precis som Sony och Microsoft tar den mobila platformen på stort allvar, även med de 144.59 miljoner DS de sålt.

Den andra anledningen är casualspelen som koncept. Många av spelen till smartphones är av casual-sort, snabba och enkla. Så det här kanske verkar som en repetition. Men min poäng ovan var tillgängligheten till spelen. Nu vill jag påpeka den jäkligt uttjatade läxan som Wii lärde oss: Prestanda är inte så förbannat viktigt. Miljoner och åter miljoner spelare vill bara ha en trevlig stund med sina vänner en kväll i veckan. De vill ha en multiplayerupplevelse som är så enkel att alla kan spela det och skiter fullkomligt i frames per second och kvalitén på texturerna. Så Microsoft och Sony skjuter den nya generation på framtiden. Varför lägga miljarder på att lansera en helt ny konsol när man kan dryga ut vinsten hos de nuvarande med ett par smarta spel? Allt medan de bärbara enheterna kommer närmare och närmare i prestanda. En Ipad skulle fungera utmärkt för många av de så kallade partyspelen, bara att koppla in den till en TV så att alla kan se.

Min undran över om de bärbara apparaterna kommer ta över bottnar sig i att vi verkar komma allt närmare en så pass god teknisk kvalité att gemene konsument inte känner ett behov av att bry sig. Mycket tyder till och med på att vi redan är där. Och komponenterna som klarar av den här nivån kommer bara bli mindre och mindre. Varför skulle man inte vilja ha dem smidigt med sig, så man kan spela när som, istället för i en låda där hemma framför TV:n? Jag tror gemene man bryr sig mer om det än prestanda.

Rörigt värre. Jag ber om ursäkt.

Advertisements

One thought on “Bärbart värre

  1. Bra reflektion. Apropå det där med kvaliteten jämfört med priset; Rockstar släppte ju ”GTA: Chinatown wars” på iPhone för en mindre summa trots att det kostat fullpris på DS och PSP. Det känns på något sätt som aatt de hittat ett annat läge i pris-efterfrågan-kurvan där de kan ha ett lägre pris för att nå en större kundkrets. Smartphones köps ju inte bara av spelnördar liksom.

    Sen tror jag att stationära konsoler delvis har en annan roll. De funkar bättre för multiplayer-spel och spel där man ska sjunka in i en spelupplevelse. En långsamt berättad historia gör sig t.ex. inte så bra upphackad under flera bussresor och på en så liten skärm… fast skärmarna börjar i och för sig bli ganska stora.

Kommentarer inaktiverade.