Bärbart värre

Som spelnörd vänjer man sig rätt snabbt vid en sanslös informationshastighet. Inte på grund av att spel i sig är intensiva, de är bara en lättare attack mot dina sinnen. Utan det är internet, det substanslösa plan där eoner passerar över en vecka IRL. Internet har en verkligt förvrängande effekt på ens världsyn. Eftersom det är ett konstant bombardemang av små bitar information istället för ett försök att sälla oss till den sanna läran över en helg flyger det under radarn för vårt kritiska tänkande och sakta accepterar vi en ny, konstant förränderlig verklighet.

Men det här skall inte, trots bevis på motsatsen, bli ett pseudo-psykologist, filosofikt dravel om effekterna som the information highway har på oss. Ovanstående tjänar istället som grund för ett konstaterande om spelkonsoler. Och det är att om någon påstått för bara fyra år sedan att de bärbara konsolerna skulle passera de stationära i prestanda så hade man nog avfärdat någon som en knäppskalle. De bärbara konsolerna hade alltid legat en dryg generation efter de stationära och skulle givetivs forsätta göra det. Såklart. De stationära konsolerna är större och därför får man in mer avancerade prylar, bättre kylning, etc. Och HD-TV liksom. HD. Och de har en livstid på runt fem år, de byts ut långt innan de bärbara har en chans att komma ihåg.

Men nu, i nådens år 2011, säger Sony att den nyligen (IRL) utannonserade NGP har prestanda i klass med PS3. Vilket givetvis betyder att prestandan inte är lika bra som PS3:ans. Men det är mindre viktigt. Viktigt är hur det sägs. Det var inte ett konstaterande som de ville undvika. Att deras bärbara nästan kommit ikapp deras stationära är inget konstigt. Inte fyra år senare.

Bara en dryg vecka senare visar man upp Xperia Play under bästa sändningstid (Super Bowl-finalen), en telefon med ”everything you need, and the one thing you want”. PSPhone kallades den under, den med internets tideräkning två miljarder år långa, perioden av rykten som föregick utannonseringen. Den är ”Playstation certified”, tydligen. En stämpel som ska ges flertalet tablets och smartphones i framtiden (NGP har också den) och innebär att de möter kraven för Playstation Suite, ett set verktyg för att utveckla spel som ska fungera till alla dessa apparater.

Det är svårt att inte upptäcka Sonys strategi här. De har trots allt sjösatt en massiv offensiv på den bärbara-spel-marknadens samtliga fronter. Och jag tycker att det här är ytterligare en indikation på en ganska så rejäl om än saktmodig förrändring av hur vi spelar spel.

Jag undrar om inte portabla spelenheter sakta kommer att ta över rollen som det huvudsakliga formatet.

Låt mig direkt klargöra att jag inte tror att försäljningen av storbudgettitlar i klass med Call of Duty, Battlefield, Grand Theft Auto och liknande kommer falla inom den nuvarande… civilisationen. Men tillåt mig fortsätta så ska jag ge alla anledningar jag kan komma på som stödjer min undran.

Det mest uppenbara är såklart smartphones med den mängd av småspel som dräller ut och laddas ner i miljontal. Och visst är gratis förbaskat gott, men jag tvivlar inte på att ju mer vardagliga Androider, Iphones och även Windows Phone blir, destu villigare kommer folk bli att betala för bättre spel. Det är en konsumeringsglad marknad som bara väntar på att få bli underhållen. Smartphones är ytterligare att sätt som vår kärlek för konstant närvaro till allt manifesterar sig. Varför skulle vi inte vilja ha konstant närvaro till våra spel? När vi sitter på bussen, när vi sitter i ett av livets väntrum… Smartphonespel ger oss ett billigt, lättåtkomligt tidsfördriv i en apparat som fyller många andra viktiga funktioner för oss.

Reggie Fils-Aime (El jefe för Nintendo of America), sa för ett tag sedan att det största hotet mot spelbranschen som den ser ut idag med storbudgetspel är dessa billiga spel till smartphones. Han menade att de skapar en mentalitet hos konsumenten att spel inte borde kosta mer än två dollar. Jag tror att har Fils-Aime fel. Han har definitivt pekat ut en av de största faktorerna i den förändring som spelbranschen nu genomgår, men jag tror inte på hans siande om resultatet. Jag tror snarare att det kommer sporra utvecklare av storbudgetspel att se till att kvalitén lever upp till prissättningen. Hur som helst så är det ett exempel på att Nintendo precis som Sony och Microsoft tar den mobila platformen på stort allvar, även med de 144.59 miljoner DS de sålt.

Den andra anledningen är casualspelen som koncept. Många av spelen till smartphones är av casual-sort, snabba och enkla. Så det här kanske verkar som en repetition. Men min poäng ovan var tillgängligheten till spelen. Nu vill jag påpeka den jäkligt uttjatade läxan som Wii lärde oss: Prestanda är inte så förbannat viktigt. Miljoner och åter miljoner spelare vill bara ha en trevlig stund med sina vänner en kväll i veckan. De vill ha en multiplayerupplevelse som är så enkel att alla kan spela det och skiter fullkomligt i frames per second och kvalitén på texturerna. Så Microsoft och Sony skjuter den nya generation på framtiden. Varför lägga miljarder på att lansera en helt ny konsol när man kan dryga ut vinsten hos de nuvarande med ett par smarta spel? Allt medan de bärbara enheterna kommer närmare och närmare i prestanda. En Ipad skulle fungera utmärkt för många av de så kallade partyspelen, bara att koppla in den till en TV så att alla kan se.

Min undran över om de bärbara apparaterna kommer ta över bottnar sig i att vi verkar komma allt närmare en så pass god teknisk kvalité att gemene konsument inte känner ett behov av att bry sig. Mycket tyder till och med på att vi redan är där. Och komponenterna som klarar av den här nivån kommer bara bli mindre och mindre. Varför skulle man inte vilja ha dem smidigt med sig, så man kan spela när som, istället för i en låda där hemma framför TV:n? Jag tror gemene man bryr sig mer om det än prestanda.

Rörigt värre. Jag ber om ursäkt.

Kvinnors roll inom spelbranschen!

Datorspel, branschen som är fylld och kantad av nördar och finniga tonåringar har fått en ny utmanare på marknaden. Den manliga rasens motsats, alla nördars våta dröm. Kvinnorna har intagit datorspelsindustrin och de är här för att stanna!

Att vara kvinna inom spelindustrin har alltid varit ett hett ämne inom markanden. Eftersom de som spelar datorspel till största del är män (ca 92% enligt viss statisktik, vilket jag tror är överdrivet, då många kvinnor säger att de under alias som män över nätet) så blir det automatiskt att kvinnor blir som exotiska djur. Att datorspels-stereotypen är en finnig, blek, långhårig och socialt inkompetent nörd som sitter och knackar kod i mammas källare gör ju inte ryktet för de spelande kvinnorna bättre.

Men spelbranschen är som vilket arbete som helst och kvinnor har redan idag en jättestor roll inom spelbranschen, där de jobbar som allting ifrån programmerare till leaddesigners, rekryteringschefer och vanliga kontorsjobb. Bara för att spelens huvudkaraktär inte är en kvinna eller att spelen spelas av män betyder det inte att de är gjorda av bara män för män.

Så varför är det såhär? Varför är branschen på detta sätt och varför blir inte kvinnorna ”accepterade” som inom vilket arbete som helst?

För det första så är ju spelföretagen företag, och de vill tjäna pengar, och var tjänar de pengar? Jo, genom att göra spel som majoriteten tycker om dvs. män. vilket då blir blodiga skjutspel med mycket våld, vapen, action osv…

Men detta är inte helt sant. Många kvinnor spelar också dessa spel. Det är till och med så att Gaming-eliten inom Starcraft, World of Warcraft, EvE online och diverse sportspel är kvinnor. Men det är fortfarande männen som dominerar konsumerandet av spel, och därför görs det inte lika mycket spel som tilltalar den motsatta parten.

Jag tycker att kvinnor som spelar spel inte ska dölja sig bakom en manlig karaktärs ansikte och jag tycker inte de ska skämmas för att de spelar spel, även om de får utstå sexuella trakasserier (vilket de utsätts för) och annan form av mobbning.

Stand up and be proud of yourself!

Samus Aran från spelserien Metroid Prime

Mobile World Congress – rykten och förväntningar

På måndag börjar Mobile World Congress, världens största mobilmässa. På mässan, som hålls i Barcelona, visar ledande företag inom mobilindustrin varje år upp den senaste teknologin och helt nya produkter. Tiotusentals besökare kommer också för att spana in och få klämma lite på dessa produkter.

Förra året hade mässan 1300 utställande företag och 49000 besökare.  Där presenterades bland annat Windows Phone 7, Sony Ericssons mobil Xperia X10 Mini, Intels och Nokias operativsystem MeeGo och Samsung Wave med 1GHz-processor.

Vad kan vi förvänta oss detta år då? Sony Ericsson Xperia Play, Playstation-telefonen med Android, ska enligt Sony Ericssons Facebook-sida presenteras på söndag, så förhoppningsvis kommer det att visas upp en hel del spel till den på mässan. En officiell och skum reklamfilm har redan släppts för några dagar sedan: http://www.youtube.com/watch?v=M4lxuoGgbxs

Det har ryktats om att Nokia som ska tillkännage något slags samarbete med Microsoft på fredag. I ett internt PM som har läckt ut, ska Nokias VD ha skrivit att deras ”plattform brinner” och att dom måste ”hoppa ner i det iskalla, mörka havet”, och alltså ta ett djärvt och modigt beslut. Kommer Symbian att ersättas med Windows Phone 7 kanske? Symbian har ju inte imponerat på någon de senaste åren och MeeGo är inte klart än. Allt tyder på att Nokia kommer börja köra Windows Phone 7. Nokia-mobiler med OS:et på MWC är då inte helt omöjligt. Hela PM:et här: http://www.engadget.com/2011/02/08/nokia-ceo-stephen-elop-rallies-troops-in-brutally-honest-burnin/

LG har lanserade i december sin mobil Optimus 2X med en tvåkärnig Tegra 2-processor och frågan är om inte fler tillverkare kommer att lansera liknande kraftpaket i Barcelona. Samsung brukar vara snabba på att släppa skrytmobiler av detta slag, så jag gissar att de kommer kontra med någon motsvarande modell.

3D har varit ganska hett senaste åren, och Nintendo har med sitt 3DS och dess glasögonfria 3D-teknik visat att den går att trycka in i små prylar. LG ska ha en mobil på gång som har 3D-skärm och dubbla kameror för att fota/filma i 3D.

Vad mer? Det har även ryktats om att Android 2.4 kommer att debutera på MWC. Och antagligen så kommer vi att få se en hel del nya surfplattor också.

Så, lite kommentarer tack. Vad tror du om Xperia Play? Bra eller anus? Nokia med Windows Phone 7 istället för Symbian, är det rätt väg? Kommer vi få ett gigahertz-race på mobilsidan på samma sätt som kameratillverkarna tävlar om vem som kan trycka in flest antal megapixlar i sin kamera? Är 3D the shit? Har du väntat på Android 2.4?

DuckDuckGo, en innovativ Google-utmanare?

– Svenska Akademins Ordlista, 2003

På internet blir de bästa tjänsterna störst och de största tjänsterna fortsätter att vara bäst just för att de är störst. Världens bästa sökmotor år 2000 var otvivelaktigt Google som i Sverige snabbt gick om Altavista i popularitet. När nästa generations webbläsare gjorde intåg 2004, i och med Mozilla Firefox, var Google-sökning direkt integrerad.

Man hör då och då talas om att en ny söktjänst kallas ”nästa Google” eller ”Google-dödare”. Hittills har ingen direkt ruckat på Googles starka ställning men jag tänkte ändå prata lite om en intressant sökmotor med det flummiga namnet DuckDuckGo.

När man söker på DuckDuckGo hämtar den inte bara sökresultat från sin egen sökrobot utan även från bland annat Yahoos sökmotor, svenska Entireweb och Bing.  På det hela taget blir det lite sämre resultat än på Google men det är inte precisionen som är DDG:s största innovation. Förutom att aggregera sökresultat från andra sökmotorer visar den en röd ruta ovanför sökresultaten med information från Wikipedia, IMDB, WolframAlpha, Mirriam-Webster och från tematiska Wikis såsom Wookiepedia, The Pokemon Encyclopedia och The Psychology Wiki.

Märks det då? Ja faktiskt, men bara om du är ute efter fakta. Produktiviteten ökar eftersom man får reslutat från bra källor presenterade direkt. Om man t.ex. söker på ”Never Let Me Go” visas Kazou Ishiguros novell, filmen baserad på novellen och ett musikalbum med samma namn. Klickar man sedan på filmen får man mer information och relaterade ämnen. För att se fler filmer från Fox Searchlight klickar man på den länken och då presenteras man med en uttömmande lista. Tänk det som ett snabbare sätt att navigera Wikipedia, direkt från söktjänsten.

Det är inte perfekt ännu i alla fall och att prata om ”nästa Google” känns helt fel. Microsoft och Yahoo gjorde en stor kraftansträngning med Bing men Google står fortfarande överlägst starkast. 91 % av världens sökningar går genom Google, 4 % genom Yahoo och 3 % genom Bing. Bing har inget som särskiljer dem från Google förutom att sökresultaten är aningen sämre så statistiken förvånar kanske inte. En rolig detalj är att en del av Microsofts strategi var att plantera ”Bing it!” som verb, bl.a. genom amerikanska tv-serier. Nej, man kommer nog aldrig få höra uppmaningen ”Duck it!”. Det roliga med DuckDuckGo är, förutom namnet, att det fortfarande finns rum för konkurrens och innovation på sökmotormarknaden.

Dessutom sparar DuckDuckGo ingen information om dem som söker och skickar inte heller vidare någon identifierande information till webbplatserna man besöker vilket Google gör. Bland de omfattande inställningarna kan man även slå på SSL-kryptering vilket skyddar användaren från lyssnare såsom FRA. Med bättre sökprecision skulle DuckDuckGo faktiskt vara bättre än Google så man ska nog inte tro att det är omöjligt för uppstickare att slå igenom!